Konsten att sluta klanka ner på sig själv

Vi är ofta vår egen hårdaste kritiker.

Hårdare än någon chef. Hårdare än någon tränare. Hårdare än vi någonsin skulle vara mot en vän. Det finns en röst inom oss som nästan ligger på lur. Den väntar på att något ska gå fel. På att du ska snubbla, tveka, prestera sämre än du hoppats.

Och när det händer då är den där direkt. Jag känner den rösten väl.

Efter över 25 år inom elitidrotten, först i handboll och sedan inom thaiboxning har jag sett samma mönster om och om igen. Hos nybörjare. Hos världsmästare. Hos ledare. Hos högpresterande team i näringslivet.

Den inre kritikern bryr sig inte om nivå, titel eller erfarenhet. Den hittar oss alla förr eller senare.

“Varför gjorde jag så där?”

När något inte blir som du tänkt dig händer ofta samma sak.

Du får tunnelseende. Blicken riktas bakåt. Och frågan dyker upp:
Varför gjorde jag så här?
Hur kunde jag missa det där?
Vad är det för fel på mig?

Problemet är inte att vi analyserar.
Problemet är hur vi gör det.

För analys kan leda till utveckling. Självanklagelse leder nästan alltid till handlingsförlamning.

Jag möter det här dagligen både hos idrottare jag coachar och i organisationer där jag föreläser.

Det kan se ut som:

• att du drar dig för att ta ordet på möten
• att du jobbar ännu hårdare, men med sämre fokus
• att misstag följs av ältande istället för lärande
• att pressen blir normaliserad “det är väl så här det ska kännas”

Och det är ofta här som ledare, HR-chefer och team börjar känna igen sig. “Det är exakt det som händer hos oss när tempot är högt och kraven ökar.”

Just därför pratar jag så mycket om den mentala delen. För när vi inte hanterar den då spelar det ingen roll hur bra strategi, kompetens eller teknik vi har.

Jag brukar dra en parallell från thaiboxningen. Inför en match byggs stress och adrenalin upp. Tankarna börjar snurra:

“Tänk om motståndaren är bättre?”
“Har jag tränat tillräckligt?”
“Tänk om kroppen inte svarar?”

När de tankarna tar över tappar fightern tajming, flyt och närvaro. Kroppen känns tung. Besluten blir sena. Det är inte för att personen saknar kapacitet utan för att den mentala dialogen jobbar emot prestationen.

Samma sak händer inför en presentation, ett viktigt samtal, en förändring eller ett beslut på jobbet.

Nyckeln är inte att “tänka positivt”, det handlar om att sluta klanka ner på sig när något inte blev perfekt och istället använda det som information.

Första steget är medvetenhet.

• När dyker den nedklankande rösten upp?
• I vilka situationer?
• Vad säger den exakt?

När du kan identifiera mönstret kan du börja bryta det.

Jag jobbar ofta med något jag kallar värderad riktning.

Det är din inre kompass.

Inte ett mål du ska nå utan en riktning du vill färdas i, oavsett om det går uppför eller nedför just nu.

När du vet:

• vad du står för
• vad som är viktigt på riktigt
• hur du vill agera även när det är tufft

… då blir misslyckanden inte ett kvitto på vem du är, utan bränsle för nästa steg.

Många tankar upplevs som yttre hinder:

“De andra är bättre.”

“Jag är inte redo.”

“Jag borde ha gjort mer.”

Sanningen är att mycket ligger utanför din kontroll.

Det du alltid kan påverka är hur du agerar här och nu – trots allt.

I idrotten jobbar vi konkret med detta:

• vi påminner kroppen om tidigare prestationer
• vi återknyter till känslan av tillit
• vi förenklar, repeterar och fokuserar på nästa handling

Det mentala tränas precis som det fysiska genom repetition.

Om du känner igen dig finns tre enkla nästa steg:

1. Fortsätt träna det mentala

Små påminnelser i vardagen. Ett mantra. En anteckning. Något som hjälper dig att bryta mönstret i stunden.

2. Fördjupa dig i Handlingskraft

Boken jag skrev tillsammans med Thomas Xavier är en praktisk guide för att sätta mål, hantera motgångar och skapa hållbar riktning över tid.

3. Boka en föreläsning eller workshop

Jag föreläser för organisationer, ledningsgrupper och idrottsverksamheter som vill:

• stärka psykologisk trygghet
• förbättra prestation under press
• omvandla misstag till lärande och drivkraft

I en intervju med Svenska Dagbladet pratade jag om något som följt mig genom hela min karriär:
De största kliven framåt nästan alltid har föregåtts av ett misslyckande.

Inte som något romantiskt eller förenklat utan som ett faktum.

Det som skiljer individer och organisationer som utvecklas från de som fastnar är inte frånvaron av motgångar, utan hur man förhåller sig till dem.

I mina föreläsningar och workshops visar jag hur du och din organisation kan:

• sluta se misstag som hot och istället som information
• bygga mental motståndskraft när pressen är hög
• skapa en kultur där människor vågar prestera även när allt inte är perfekt.

Här hittar du mer info om föreläsningarnas teman, hur upplägget skulle se ut för er.